1518-1594
Italian painter. His father was a silk dyer (tintore); hence the nickname Tintoretto ("Little Dyer"). His early influences include Michelangelo and Titian. In Christ and the Adulteress (c. 1545) figures are set in vast spaces in fanciful perspectives, in distinctly Mannerist style. In 1548 he became the centre of attention of artists and literary men in Venice with his St. Mark Freeing the Slave, so rich in structural elements of post-Michelangelo Roman art that it is surprising to learn that he had never visited Rome. By 1555 he was a famous and sought-after painter, with a style marked by quickness of execution, great vivacity of colour, a predilection for variegated perspective, and a dynamic conception of space. In his most important undertaking, the decoration of Venice's Scuola Grande di San Rocco (1564 ?C 88), he exhibited his passionate style and profound religious faith. His technique and vision were wholly personal and constantly evolving. Related Paintings of Jacopo Tintoretto :. | Portrati of Alvise Cornaro | Bacchus and Ariadne | Origin of the Milky Way | Doge of Venice Gerolamo Priuli | Christi Himmelfahrt | Related Artists:
Jean-Baptiste Francois DesoriaJean-Baptiste François Desoria (1758-1832).
Both once enjoyed considerable renown among the elite of the Paris Enlightenment; today their names are barely known. Jean-Baptiste François Desoria (1758-1832), born in Paris, was, with the exception of some portraiture, primarily a history painter in the Neo-Classical style of his slightly older contemporary, Jacques-Louis David. Constance Pipelet, born in Nantes in 1767, was a surgeon's wife (later divorced) turned writer and librettist; she was noted primarily for her opera Sapho and her Epître aux femmes ( Epistle to the Women). Like her French predecessor of some four centuries earlier, Christine de Pizan, Constance Pipelet celebrated in writing the intellectual achievements of women.
Wilhelm Steinhausen1846-1924
georg von rosenJohan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna.
Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv
Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre.
Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter.
1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt.
Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.